För att hjälpa migranter behöver sociala organisationer mer stöd

Melek Ozcelik

Hittills har 19 bussar med mer än 1 400 personer anlänt och fler är på väg. Organisationer för social påverkan har varken överkapacitet eller resurser för att svara på detta pågående humanitära behov.

  Biannelly Guaramata, som kom från Venezuela efter att ha korsat den amerikanska gränsen från Mexiko, kopplar av med sina barn på ett hotell i Texas. De senaste veckorna har venezuelaner anlänt i ökande antal.

Biannelly Guaramata, en migrant från Venezuela, kopplar av med sina barn på ett hotell i Texas. Fler bussar som transporterar migranter från Texas till Chicago väntas.



Joe Raedle/Getty



Den fortsatta ankomsten av asylsökande, de flesta från Venezuela till Chicago via Texas, har skapat en humanitär kris som kräver ett effektivt samarbete mellan filantropi, regeringar, företag och organisationer för social påverkan.

Den 31 augusti anlände den första bussen till Union Station. Sedan dess har 19 bussar anlänt med 1 452 personer, inklusive småbarnsfamiljer, seniorer, ensamstående vuxna och personer med funktionsnedsättning, som alla anländer utan förvarning.

Under de senaste veckorna har många organisationer för social påverkan, såsom The Resurrection Project, ansträngts i sin förmåga att tillhandahålla tjänster och säkerställa att migranter får tillgång till nödvändiga förnödenheter för deras välbefinnande. Rekordmånga migranter som söker asyl vid gränsen kommer bara att intensifiera det nuvarande behovet.



Relaterad
  • Skickar kommentarer och brev till Sun-Times

Lokala myndigheter, filantropi och näringslivet måste gå snabbt för att finansiera strategier som åtminstone inkluderar: snabb respons, mellanliggande ärendehantering och långsiktig inkludering av invandrare.

En välfinansierad, samordnad snabb respons involverar översättningstjänster, härbärge, mat, kläder, hälsoundersökningar, familjeåterförening och transport.

Mellanliggande ärendehantering börjar när människor är skyddade och inkluderar bland annat stöd för att säkra anställning, få tillgång till sjukvård och skriva in barn i skolan.



På lång sikt kommer invandrarna att behöva hjälp att säkra bostäder och juridiska tjänster, och att bli en del av den lokala ekonomin för att stärka vår sociala struktur.

Senast våra immigrationslagar sågs över var 1986, så att ta itu med den underliggande orsaken till denna kris kräver en definitiv handling från den amerikanska kongressen. I avsaknad av omfattande immigrationsreformer bör den federala regeringen omedelbart betala ut resurser till stater, städer och organisationer för social påverkan.

Organisationer för social påverkan har varken överkapacitet eller resurser för att svara på detta pågående humanitära behov. För att arbeta proaktivt med ett ansvarsfullt och samordnat förhållningssätt måste den privata, filantropiska och offentliga sektorn hitta sätt att stödja dessa organisationer.



Fler bussar från Texas är på väg till Chicago. Vi kan inte ignorera verkligheten och låtsas som att detta så småningom kommer att försvinna.

Raul I. Raymundo, VD och medgrundare;
Erendira Rendon, vice ordförande för invandrarrättvisa;
Uppståndelseprojektet

Hyckleri visas i debatten

I förra torsdagens guvernörsdebatt tog Darren Bailey upp en falsk fråga, nämligen att både han och guvernör J.B. Pritzker skulle lova att inte kandidera till högre poster om de vinner guvernörskapet i Illinois.

Man undrar om Bailey var lika högljudd när han uttryckte denna åsikt redan år 2000 när republikanen George W. Bush kandiderade till presidentposten medan han fortfarande hade två år kvar att tjänstgöra som guvernör i Texas. Eller om han tog upp samma sak om Sarah Palin som kandiderar till vicepresident 2008 när hon fortfarande hade två år kvar att tjänstgöra som guvernör i Alaska, och i själva verket avgick från det ämbetet efter att ha förlorat valet. Varför är Bailey så bekväm med detta hyckleri?

Chet Alexander, Chicago

Diskutera ett debacle

J.B. Pritzker/Darren Bailey-debatten var en travesti. Båda kandidaterna var nedvärderade och lite information samlades in.

Reglerna var felaktiga. Sextio sekunder är inte tillräckligt med tid för att svara på de flesta frågor. Namnrop och avbrott borde aldrig ha tillåtits. Sist men inte minst kunde båda kandidaterna undvika direkta svar på specifika frågor.

Med tanke på vår nuvarande politiska atmosfär borde debatthonchos ha ansträngt sig mycket för att vara säker på att den var respektfull och artig, och varje kandidat hade lovat detta i förväg.

Debatter är en viktig del av vår politiska process. Båda kandidaterna förhörs av neutrala och kunniga reportrar för att få fakta. (Spoilervarning: Attackannonser är inte alltid sakliga.) Hur kan väljarna annars göra ett välgrundat val?

Vi kan och måste göra bättre än så här.

Carol Kraines, Deerfield

බෙදාගන්න: