I fyra möten på antingen ett VM eller ett EM har Azzurri vunnit tre och avancerat via en straffläggning i den andra.
LONDON – Pirlos Panenka. Schillaci's Golden Boot clincher. Ännu ett känslosamt målfirande från Marco Tardelli.
Rivaliteten i majorturneringen – om den kan kallas så – mellan Italien och England har präglats av några ögonblick som sticker ut, och de tillhör alla italienarna.
I fyra möten på antingen ett VM eller ett EM har Azzurri vunnit tre av dem och gått vidare via en straffläggning i den andra.
England kan ha hemmafördel i EM 2020-finalen mellan lagen på söndag på Wembley Stadium, men historiskt sett har Italien en fördel.
Vi vet storleken på uppgiften, sa Englands tränare Gareth Southgate. Det är det största möjliga testet vi kan ha.
Detta är ingen klassisk internationell rivalitet. De har faktiskt bara mötts en gång i en knockout-match i en stor turnering och det var 2012, när Italien vann med 4-2 på straffar i Kiev — efter oavgjort 0-0 genom förlängningen — i den senaste hjärtesorgen för England.
Det kommer bäst att komma ihåg för en kyligt tagen Panenka-straff av den stilige mittfältaren Andrea Pirlo mitt i straffläggningen. England hade lite tur att komma så långt ändå efter att ha blivit utspelade stora delar av matchen.
Det har varit ett tema.
Den första matchen mellan England och Italien i en turnering kom vid EM 1980, när Tardelli styrde en nära-post-avslutning förbi målvakten Peter Shilton för att vinna Azzurri med 1-0 i deras andra gruppspelsmatch.
Tardelli är mest känd för sitt skrikande, knytnävsvinkande firande efter att ha gjort Italiens andra mål i en 3-1-seger över Västtyskland i VM-finalen 1982. Hans reaktion efter segermålet mot England var också känslosam när han rullade sig runt omkretsen av planen innan han rullade ner på marken och höll huvudet i händerna.
1990 möttes lagen i ett tredje slutspel vid VM i Italien. Det anses vara en match som ingen egentligen vill spela, den kommer så snart efter förlusterna i semifinalen, men det gav åtminstone Italiens anfallare Salvatore Schillaci möjligheten att bli turneringens bästa målskytt.
Och han tog det, omvandlade en straff i den 86:e minuten för att ge Italien en 2-1-seger och avsluta med sex mål, ett mer än den tjeckoslovakienska anfallaren Tomas Skuhravy.
Det enda andra turneringsmötet var i gruppspelet i världscupen 2014 och italienarna vann igen, med Mario Balotellis header i andra halvlek som gav dem en 2-1-seger i ångande Manaus i Brasiliens Amazonas regnskog.
Sedan dess har det blivit ett par oavgjorda 1-1 i vänskapsmatcher, av vilka ingen spelades innan Roberto Mancini blev Italiens tränare i maj 2018.
Det totala rekordet står på 11 vinster för Italien och åtta vinster för England på totalt 27 matcher. Obesegrade i de första åtta mötena har England bara lyckats med en vinst på de senaste sju.
Under Mancini är Italien på en 33-matchers obesegrad löpning – ett nationellt rekord.
De har varit ett topplag under de senaste åren, sa Southgate. Vi har följt deras framsteg noga. Vi vet hur de spelar – med stor energi, med bra stil – de är alltid svåra att göra mål mot.
Italiens inflytande på engelsk inhemsk fotboll har varit enormt under det senaste decenniet, med tre tränare – Mancini (Manchester City 2012), Claudio Ranieri (Leicester 2016) och Antonio Conte (Chelsea 2017) – som ledde lag till Premier League-titlar.
Mancini avslutade Citys 44-åriga väntan på ett toppmästerskap, men fick sparken ett år senare, bara tre dagar efter en överraskande förlust i FA-cupfinalen mot Wigan.
Förlusten kom på Wembley, dit Mancini återvänder på söndag i ett försök att guida Italien till en andra europeisk titel.
Jag tycker att Italien mot England alltid är en fantastisk match, sa Italiens mittfältare Marco Verratti, som gjorde sin internationella debut i en 2-1-förlust mot England i en vänskapsmatch i Bern, Schweiz, i augusti 2012.
Två fantastiska lag och nationer. Båda förtjänar att vara i finalen. De hade en sensationell turnering. Vi båda presterade bra men det kan bara finnas en vinnare och jag hoppas att det är vi.
බෙදාගන්න: