The Fray ser tillbaka - och framåt - 'Genom åren'
Det verkar som om indiepoprockarna The Fray bara var igår - deras debutsingel Over My Head (Cable Car) satte dem på kartan 2005. Ett år senare satte ABC-serien Grey's Anatomy sin uppföljande singel How to Save a Life till god användning, vilket hjälpte bandet att få en ännu större efterföljare - och en hit i topplistan. Gruppens radiohittunga lista skulle fortsätta att inkludera sådana som You Found Me, Never Say Never, Heartbeat och Love Don't Die.
Fyra miljoner albumförsäljningar senare är den Grammy-nominerade foursome tillbaka med sin senaste låtfest, Through the Years: The Best of The Fray. Albumet är producerat av Grammy-vinnaren Brit Stuart Price och är en samling av största hits och tre nya låtar. Den sistnämnda trion är kanske inte radions grejer, men som gitarristen/vokalisten Joe King förklarade, ligger den typen av framgångar stadigt i backspegeln för bandkamraterna.
De är ute på resande fot i en headliner-turné som tar dem till Chicago den 11 november. King pratade nyligen om bandet, som även innehåller Isaac Slade (piano/sång), Ben Wysocki (trummor) och David Welsh (gitarr) , och dess musikaliska resa hittills.
FRAYET
Med: American Authors
När: 20.00 11 nov
Var: Chicago Theatre, 175 N. State
Biljetter: $34,75-$74,75
Info: www.ticketmaster.com
F. Hur var det för 10 år sedan när ni exploderade på musikscenen? Hur slog ni era huvuden runt den nivån av rasande framgång?
TILL. Det var en upplevelse utanför kroppen. Det sjönk inte riktigt in att det hände förrän flera år efteråt. Du tappar perspektiv och [en känsla av att vara jordad]. Det förändrar bara allt väldigt, väldigt snabbt. Alla vill prata med dig och vara nära dig och du vet inte hur du ska bearbeta det. Dina drömmar går i uppfyllelse och ditt liv förändras. Men vi hade och har fortfarande varandra för att vara tjurar – detektorer. [Skrattar] Då och till och med nu kan jag inte komma undan med för mycket för killarna är som, Dude...!
F. Så hur är det att vara ute på vägen just den här huvudrundturen?
TILL. Turen är ungefär halvvägs. Det går riktigt bra. [Skrattar] Bandet är fortfarande alla på samma buss och kommer överens. Ingen har lämnats vid en liten lastbilshållplats någonstans! Ärligt talat, vi kommer att spela våra favoritrum över hela landet. De klassiska teatrarna, som Chicago Theatre. Det är bara alla dessa inspirerande rum att sätta sin fot i igen.
F. Vilken är den största överraskningen du har upptäckt om dig själv den här gången ute på vägen?
TILL. Förmodligen är det så att när jag hoppar av trumförhöjaren kanske min fotled inte är så stödjande som den var. [Skrattar] Och att jag är mycket mer medveten om att jag behöver sova ordentligt för om jag inte får det kommer min röst att suga imorgon. Och jag borde bara ha ett glas whisky!
F. Vad var tankesättet när ni gick tillbaka till de gamla låtarna för det här albumet? Och hur var det att jobba med de nya låtarna?
TILL. När det gäller studiotiden använde vi det främst för de nya låtarna. De gamla låtarna är representativa för hur vi [ursprungligen] spelade in dem. De tre nya låtarna, ärligt talat var det bara kul att göra dem. Vid det här laget i min karriär vill jag vara stolt över musiken vi ger ut, oavsett om den hamnar på listorna eller inte.
F. Vad tillför producenten Stuart Price till det nya albumet?
TILL. Brittisk humor! [Skrattar] Men allvarligt talat, han är som en synthgud. Han kan lägga till texturer och lager som är bara så vackra. Han håller alla väldigt lätta och arbetar i en trevlig atmosfär eftersom du kan bli nästan för allvarlig i studion, eftersom du är alldeles för inzoomad.
F. Singing Low är lite av en avvikelse från bandets tidiga musik. Var det avsiktligt?
TILL. Om något försökte vi inte släppa en radiovänlig låt. Det är bara inte där vi är som band. Vi försöker inte jaga en trend. Vi gillade bara låtarna och vi spelade in [alla tre]. Etiketten var som, Let's do 'Singing Low' som första singel, och det var vad vi gjorde. ... Jag skriver fler nya låtar nu. Jag har ett gäng låtar som förmodligen är de bästa jag har skrivit på länge. Jag väntar på rätt tillfälle att lägga ut dem. Den kommer att presentera sig själv. Just nu njuter vi bara här och nu.
F. Musikaliskt, är detta det bästa du någonsin har spelat?
TILL. Jag tror att det bara är vi i detta ögonblick. Och jag är nöjd med det. Ju längre musiker spelar kan vi bli väldigt cyniska mot oss själva och våra kamrater. Jag tror att vi tillsammans bara njuter där vi är just nu.
F. Vilka är några av dina favoritminnen från att spela Chicago? Vad har staden betytt för din musik?
TILL. Chicago är den enda staden som började dyka upp väldigt tidigt för oss. Jag minns att jag spelade Schubas och fansen blev galna. Hur visste de om oss där? Vår musik var inte ute än; det var innan vi spelade in vår första skiva! Det är bara en speciell stad. Verkar som att varje show vi har haft där har varit minnesvärd.
F. I ljuset av de senaste händelserna, är ni Cubs-fans?
TILL. Åh ja! Vi sjöng 7:e omgången. Vi kastade ut den första pitchen på Wrigley för fem eller sex år sedan. [Spelarna] har kommit ut till våra shower.
බෙදාගන්න: